En eller ett? – Bestämd och obestämd form i svenskan

I svenska språket görs det en skillnad mellan bestämd och obestämd form av substantiv, och denna skillnad påverkar både hur vi använder artiklar och adjektiv i våra meningar. För många språkanvändare, både nybörjare och de som lär sig svenska som andraspråk, kan det kännas förvirrande att förstå när man ska använda ”en” eller ”ett”, och hur dessa artiklar fungerar i relation till både substantiv och adjektiv. Denna artikel förklarar de grundläggande reglerna för när du använder en eller ett, samt vad som kännetecknar den bestämda och obestämda formen på svenska.

Vad är bestämd form?

I svenska språket används bestämd form när något är specifikt eller redan nämnt tidigare. För att markera att ett substantiv är i bestämd form, läggs en så kallad bestämd slutartikel till substantivet. Det handlar om att foga på ett suffix, som exempelvis -en eller -et.

• Exempel:
  • Stol blir stolen (singular, bestämd form)
  • Stolar blir stolarna (plural, bestämd form)

Så, när du säger ”stolen”, menar du en specifik stol som både du och lyssnaren redan vet om. Detsamma gäller för pluralformer, där ”stolarna” syftar på en viss uppsättning av stolar.

Bestämd form kombineras ofta med en bestämd artikel (den, det, de) och ett adjektiv som också anpassas till den bestämda formen. Här används både bestämd artikel och ett adjektiv som får en särskild böjning.

• Exempel:
  • Den röda stolen (singular, bestämd form)
  • De röda stolarna (plural, bestämd form)

Notera att adjektivet (röd) får en förändring för att passa både substantivets bestämda form och det plural/substantivets kön. På svenska markerar vi denna bestämdhet på flera sätt samtidigt – i bestämd form av både substantivet, adjektivet och den framförstående artikeln (den, de).

Vad är obestämd form?

Obestämd form används när vi pratar om något allmänt, som inte är specificerat eller när vi nämner något för första gången i en konversation. Här används en obestämd artikel, antingen en eller ett, beroende på vilket genus substantivet har.

• En används med utrum (n-ord):
  • En stol (singular, obestämd form)
  • En röd stol (singular, obestämd form med adjektiv)
• Ett används med neutrum (t-ord):
  • Ett bord (singular, obestämd form)
  • Ett rött bord (singular, obestämd form med adjektiv)

När substantivet är i obestämd form och i singular, följer adjektivet i grundform (utan någon böjning). Adjektivet ändras alltså inte för att anpassas till bestämdhet eller plural i denna form.

Obestämd form i plural

För pluralformen i obestämd form används inte artikeln en eller ett, utan istället ändras adjektivet genom att lägga till -a. Här följer adjektivet också substantivet i antal (singular eller plural).

• Exempel:
  • Stolar (plural, obestämd form)
  • Röda stolar (plural, obestämd form med adjektiv)
  • Bord (plural, obestämd form)
  • Röda bord (plural, obestämd form med adjektiv)

Notera att när vi talar om flera objekt i obestämd form, får adjektivet ändelsen -a, oavsett om det är ett n-ord eller t-ord.

En eller ett – vilket är då korrekt att använda när

Här är en sammanfattning av reglerna för när du använder en eller ett, och hur det hänger ihop med bestämd och obestämd form:

• En används för substantiv i obestämd form och utrum (n-ord), exempel: en stol, en bok, en bil.
• Ett används för substantiv i obestämd form och neutrum (t-ord), exempel: ett bord, ett hus, ett äpple.
• Bestämd form av ett substantiv markeras med slutartikeln -en eller -et: stolen (en specifik stol), bordet (ett specifikt bord).
• När substantiv är i obestämd form med adjektiv, ändras adjektivet i grundform: en röd stol, ett rött bord.
• I obestämd plural får adjektivet ändelsen -a, exempel: röda stolar, röda bord.

FAQ – Vanliga frågor om en eller ett