Det korrekta ordet är ”kunde”, vilket är en böjning av verbet ”kunna” och används för att uttrycka att någon hade förmågan eller möjligheten att utföra något i det förflutna.
Böjningar: Kunde (preteritum), kan (presens), kunnat (supinum).
Vanliga felstavningar: Kunnde. Denna felstavning är vanlig eftersom många kanske förväntar sig att ett dubbelkonsonantssystem ska tillämpas i det svenska språket.
Synonymer: Haft möjlighet, varit kapabel att.
Exempelmeningar: ”Han kunde alltid lita på sina vänner.” ”Jag trodde att jag kunde klara provet utan att plugga.”
Felaktig exempelmening: ”Han kunnde alltid lita på sina vänner.” (Korrekt: ”Han kunde alltid lita på sina vänner.”)