Verbformen av ”minnas” i då form är ”mints”. ”Munnits” är därmed en felaktig form och används inte för att beskriva en tidigare händelse som du minns.
Ordet minnas böjs alltså minns, mindes, mints.
Böjning av verbet ”minnas”
Presens:
- Jag minns
- Du minns
- Han/hon/den minns
- Vi minns
- Ni minns
- De minns
Exempelmening: ”Jag minns inte vad han sa igår.”
Preteritum:
- Jag mindes
- Du mindes
- Han/hon/den mindes
- Vi mindes
- Ni mindes
- De mindes
Exempelmening: ”Vi mindes gamla tider när vi träffades igen.”
Perfekt:
- Jag har mints
- Du har mints
- Han/hon/den har mints
- Vi har mints
- Ni har mints
- De har mints
Exempelmening: ”Hon har mints alla detaljer från resan.”
Supinum:
- Jag har mints
- Du har mints
- Han/hon/den har mints
- Vi har mints
- Ni har mints
- De har mints
Exempelmening: ”Vi har mints våra lärares råd.”
Imperativ:
- Minns!
- Minns du!
- Minns han/hon/den!
- Minns vi!
- Minns ni!
- Minns de!
Exempelmening: ”Minns att ta med nycklarna innan du går ut!”
Infinitiv:
- Att minnas
Exempelmening: ”Det är viktigt att minnas sina rötter.”
Andra felstavningar: Mintas (kan förekomma men är felaktigt).
Synonymer till minnas: Kommit ihåg, erinrat.
