Det korrekta ordet är ”nös”, som är preteritum av verbet ”nys”. Det används för att beskriva handlingen av att ha nyser i dåtid.
Böjningar:
– Jag nys(er)
– Du nys(er)
– Han/hon/den/det nys(er)
– Vi/ni/de nys(er)
– Jag nös
– Du nös
– Han/hon/den/det nös
– Vi/ni/de nös
Vanliga felstavningar:
– Nyste (fel stavning, bör vara nös)
– Nyser (kan förväxlas med nys)
Synonymer:
– Nyser (nutid)
– Hosta (i samband med förkylning)
– Snörvla (i samband med förkylning)
Exempelmeningar:
”När han kom in i rummet nös han till av dammet.”
”Elsa nös högt och alla vände sig om.”
Felaktig exempelmening:
”Han nyste i handen för att inte smitta någon.” (Korrekt: ”Han nös i handen för att inte smitta någon.”)
