Det korrekta uttrycket är ”sol-och-vårare”, vilket används för att beskriva en person som förför andra för egen vinning, ofta ekonomiskt.
Uttrycket har sin härkomst från en kontaktannons från 1916 som signerades sol och vår, där mannen lurade en kvinna på pengar genom att förlova sig med henne och sticka med pengarna.
Böjningar: sol-och-vårare, sol-och-våraren
Vanliga felstavningar: sol och vårare
Synonymer: bedragare, lurendrejare, svindlare
Exempelmeningar:
- ”Han blev lurad av en sol-och-vårare som utgav sig för att vara kär.”
- ”Polisen varnade för en känd sol-och-vårare i området.”
Felaktig exempelmening:
- ”Hon träffade en sol och vårare som tog alla hennes pengar.”
(Korrekt stavning: Hon träffade en sol-och-vårare som tog alla hennes pengar.)
